linathemeek

Överallt här (speciellt i skolan) kan man se skyltar där det står "stanna hemma vid sjukdom" så det var precis vad jag gjorde imorse. Vaknade upp med feber, en genomtäppt näsa och ett huvud som bara dunkade. Morgonens föreläsning handlade ändå bara om saker jag redan har läst i Linkan så det gjorde inte så mycket. 
Senare under dagen började jag äntligen känna mig lite bättre och kunde sticka iväg på lunchdaten med Plamena (tjej från bulgarien) å efter det fanns det heller ingen ursäkt för att inte gå på eftermiddagens lab. Labben var även den upprepning från vad vi gjorde i databaskursen i Linkan, men den kändes ändå som en bra repetion för vad komma skall. Resten av kvällen kommer bestå av att läsa långa texter inför en tre-timmarsdiskussion imorn, blää. Vill sluta skolan nu :P

För övrigt har jag varit här i tre veckor nu och tiden går så sjukt fort för att hålla med vad Malin skrev i sin kommentar. Det känns som det va igår när jag stog utanför receptionen och inte visste hur jag skulle komma in. Får väl tänka positivt, snart sommarlov igen ;). Saknar er alla där hemma och tänker på er hela tiden. Hoppas ni har det bra i sommarvärmen.

Jaha, då va det väl dags för en uppdatering igen. Maskeraden i fredags va väldigt kul, dock stannade vi inte så länge så hann inte ta kort på alla fina utklädnader. Min utklädnad blev väldigt uppskattad och alla ville låna min fina hjälm.

Men innan festen drog igågn stack jag å Anna till andra sidan Yarra river för att gå i den mysiga botaniska trädgården. Visst var den fin nu, men tror nog att den är ännu finare när alla växter är utslagna.

Dagen efter hade vi blivit bjudna på fotboll av en engelskman och norrman. Dvs australiensk fotboll. Skitkul sport verkligen, dock blev det en gnutta kallt ju längre matchen spelades. Resultatet på matchen blev 99-98 vilket var helt otroligt då vinnande lag gjorde sista målet i slutsekunderna. Så denna match pratas det väldigt mycket om just nu och sägs vara den matchen man aldrig glömmer, kan vi har mer tur eller :)

På kvällen satte Anna å jag oss på en pub där hon bor. Vi kände direkt att vi inte passade in och att alla som var där var stammisar. Efter att ha skickat ett "fyllesms" till Laura slöt även hon upp med oss. Det hela resulterade i en väldigt trevlig dag och kväll.

Å på söndagen stack jag ut till St Kilda för att gå lite på stranden med Julia. Det var väldigt vackert där ute och man kände att det inte var vilket land som helst.

Å nu sitter jag här hemma, lite småsjuk och försöker isolera mig så mycket som möjligt. Imorn är det skola igen, woho :S

Har äntligen fått ihop mitt schema. Kommer bara ha föreläsningar tisdag, onsdag och torsdag, med andra ord perfekt om man vill åka ut på helgresor.
Igår var det en barrunda som huset hade ordnat. Det va meningen att vi skulle få se lite av de ställen som studenterna brukar hänga på, men vi fastnade på den som är precis i huset bredvid. Det va en sjukt stor pub och det va hur kul som helst. Kan nog bli att gå dit flera gånger, ska tydligen ha väldigt billig och god mat också ;)..

De jag festade med igår kom förbi å rövade bort mig till Chinatown nu på eftermiddagen. Chinatown här va inte speciellt på något sätt. Istället kan man nog kalla det för lite tråkigt. Det var bara lite lägre byggnader och restuarangen överallt. Självklart skulle vi äta på en och på något sätt lyckades vi välja helt fel. Maten smakade jättekonstigt och var inte gott någonstans. Plus att alla mådde illa efteråt och inte vill tänka på kinamat någonsin mer. Alla beställde inte kinamat utan en beställde känguru. Självklart var vi tvungna att smaka en liten bit och det va inte gott någonstans. Vet inte om det berodde på tillagningen eftersom det verkade som att de inte kunde laga mat där eller om det var själva grejen att man åt en hoppande sötnos? Men köttet var mycket mjukare än vanligt kött och det ska tydligen smaka som lamm, något jag tyvärr inte kan svara för.

Resten av kvällen ska spenderas med lekar och frågetävlingar. Något som självklart ingår i nollningen.

Kvällen igår va lika trevlig som kvällen innan. Kanske till och med lite bättre då alla verkligen hade hur kul som helst. Anna (svensk) och jag började med att dricka lite öl här hemma hos mig för att senare möta Laura (australienska) för att gå ut på en pub som man inte hittar om man inte vet vart den är. Den va placerad på femte eller sjätte våningen och var i storlek med VilleValla i Linköping, med andra ord rätt liten. Men de hade en terrass där alla trängde ihop sig och det va jätteskönt att sitta ute en hel kväll mitt i vintern :P.. I baren hade de menyer till drinkar och man kunde beställa en "jugg", dvs en stor kanna med en drink som räckte till nio glas. Självklart valde vi detta alternativ och testade nog de flesta drinkarna som erbjöds. Efter några drinkar slöt två av Lauras kompisar från Brisbane upp med oss. Det första dom frågade oss var hur man säger "Mer öl" på svenska, vilket senare användes friskt av dem :). Men dom va jättesnälla och erbjöd även en plats på soffan om vi är i Brisbane någon gång, perfekt :).

Lite bilder ska självklart upp. Som vanligt är det klicka på de små bilderna för att se större.

Vaknade upp idag och hade sjukt ont i armen. Den ömmade och en liten prick visade sig allt mer å mer. Under dagen har denna prick bara växt och växt och armen har nu växt sig till dubbel tjocklek och pricken till 6-7cm stort svullet område. Jag frågade mina kompisar som jag träffade på stan om dom visste vad det kunde vara men ingen visste så istället tog de med mig till apoteket där jag fick tabletter och salva mot vad de tror är något slags bett. Med andra ord tog det inte mer än 11 dagar för mig att bli biten i landet med flest farliga djur i världen.

Kanske inte det bästa kortet men storleken syns nog ändå.

Sommar/Vinterlovet är över och förhoppningsvis har mitt sista skolår någonsin haft sin start. Klockan 8.30 mötts ca 250 förväntasfulla utbytesstudenter uppe på skolan och alla pratade med varandra. Det va alltid samma frågor också så har blivit väldigt duktig på att säga att jag är från Sverige, har varit här i en vecka, bor på RMIT Village och att jag studerar Systemvetenskap (vilket även här ingen fattar vad det är). Hur ska man försöka förklara något på engelska när man inte ens kan göra det på svenska? Menmen, träffade många trevliga människor från många olika länder och helt plötsligt känns det inte lika ensamt här längre. Än så länge en bra start på livet som en utbytesstudent.

Såg den här reklamsnutten på TV alldeles nyss och har inte kunnat sluta skratta sen dess. Skitkul *fniss* ;)

Jag är äntligen här, eller egentligen har jag varit här i ett dygn (minus några timmar) men igår när jag kom fram var det bara att börja packa upp å försöka få ordning på livet här. Plus att det var kväller å ett försök att vända dygnet skulle göras. Försöket misslyckades brutalt å jag låg vaken till 6 imorse å tvingade mig upp kl 12 i hopp om att jag ska kunna sova bättre ikväll.

Men kanske inte i den enden vi ska börja nu. Flygresan var självklart en pest av rädsla. Varje gång det kom lite turbulens slängde jag mig på säkerhetsbältet och började hyperventilera typ. Nä kanske inte va så illa faktiskt. Det gick mycket bättre än jag trodde det skulle göra. Självklart va jag rädd men det gick å koppla bort för det mesta. Tre turer upp å ner blev det och på den sista sträckan hade jag en helt otrolig tur. För det första var jag nära att missa planet eftersom det förra planet var rädd för lite åska. För det andra uppgraderade dom mig till Business class :D.. Så bortskämd som man blev där har jag nog aldrig blivit i hela mitt liv. Det började med en varm handduk som doftade lavender, mycket godare mat (om man nu kan kalla flygplansmat god), ständig uppassning, ryggmassage i stolen, riktigt täcke å kudde. Å så kunde ju självklart stolen göras till en säng. :)

Väl i Melbourne hade jag beställt en hämtningstjänst som skolan bjuder på. Men detta hade dom tydligen glömt att beställa så jag fick ta en taxi istället. Men det gick det med och fram till boendet kom jag. Eftersom det va sent på kvällen så fanns det självklart ingen i receptionen och alla dörrar var låsta. Jag hittade en person att fråga och fick tag på ett nummer till en ansvarig boende. Då visar det sig att jag inte kan ringa några lokala nummer här från min mobil. Killen som gav mig nummret hade redan försvunnet så nu var jag helt ensam igen. Till slut såg en tjej att jag såg lite vilsen ut och kom ut å ringde upp den ansvariga åt mig. Tur att det finns snälla människor :). Den ansvariga kom ner och visade mig upp på rummet. Det är inte lika fräscht som jag hade trott men det duger absolut. Hoppas bara jag får en rumskompis snart för det känns lite ensamt här.

Den fina utsikten från balkongen

Idag började resan, flytten eller vad man nu ska kalla det. Har velat vända många gånger under tiden, men något har ändå fått mig att fortsätta. Det finns ingen att hålla i handen, detta är något jag måste göra själv. Mamma har frågat mig många gånger ifall jag inte ångrat mig någon gång å ärligt har jag faktiskt inte gjort det förens idag. Fast det är inte själva tanken på att inte känna någon i ett annat land som skrämmer mig utan flygningen. Har alltid hatat å flyga å med tanke på alla plan som crashat de senaste veckorna har det knappast blivit bättre. Men nu sitter jag här på ett vandrarhem på arlanda, efter att ha blivit sparkad på under tågresan upp å blivit utskälld av busschaffören eftersom jag inte såg att hon öppnade bakdörren åt mig (lätt å veta liksom), ett vandrarhem som är en gammal jumbojet. Min "rumskompis" har inte kommit än å jag hoppas verkligen att jag får behålla rummet för mig själv. Rummet är placerat precis vid vingen å det är en ganska härlig utsikt, dvs om man bortser från motorvägen och flygplatsens baksida :P. Nu återstår bara att försöka slappna av lite (yeah right!) å få lite sömn (never gonna happen) innan flyget går imorn kl 7.25. Än en gång säger jag detta å jag kommer nog säga det igen. Kommer sakna er alla så otroligt mycket, ses efter julen igen.

Är det verkligen sant? Kan det vara så att jag är färdigpackad, eller ja dvs den stora väskan? I princip ja. Hur mycket den väger vet jag inte än å vågar nog inte ta upp den heller. Men själva väskan väger caq 5kg enbart så borde väl inte kommit upp i 15kg tycker man. Sjävklart är SM-tröjan å SunTrip-tshirten med. Man måste visa vem ens rätta är liksom ;).. Men det som jag nog är mest stolt över ändå är nog den otroligt fina lila färgen på väskan, nästan exakt samma färg som i mitt gamla rum i Ryd.

Jaha, alla kompisar är hejdåade å det va tårfyllda hejdå varje gång. Vet att det bara är ett halvår det handlar om men har inte varit ifrån mina vänner så länge någon gång så kommer sakna dem massor. Självklart gäller detta familjen också!
Men idag är det äntligen dags att börja packa. Det jobbiga är att jag bara får ta med mig en väska, dvs 20kg + handbagage. Så hur ska man kunna välja ut kläder för en väska när man i vanliga fall brukar packa ner mer än så för ett jullov?

Helgen bestod typ enbart av att sola framsidan, något som resulterade i att man var rödare än en kokt kräfta. Idag har huden börjat flängas på en hel del ställen å istället visat ett stort härligt soleksem på bröstet. Det kliar å svider å jag vill inte vara med längre. Men nu när det röda äntligen har börjat lägga sig å man vågar sig ut i solen igen var det istället dags att bränna baksidan för att jämna ut färgen lite. Med andra ord har jag nog lite mer soleksem på ryggen att se fram emot nästa vecka. Å eftersom jag inte kommer känna någon i landet jag kommer befinna mig i vid tillfället lär jag helt enkelt få stå ut med dom. Man vill ju inte bli ihågkommen som hon som bad folk SOM HON INTE KÄNDE smörja in hennes rygg! :P