Jag är bitter
Denna eftermiddag har mest bestått av att ringa runt till försäkringsbolag för att få någon rätsida på vart min olycksfallsförsäkring var år 2005. Efter att ha ringt mammas å pappas, min å snjezanas kom vi fram till att det va ju självklart skolförsäkringen. Vart f*n hade vi den då? Skickar mess till Lill som har koll på allt, hon å hennes mamma kom fram till att det måste ha varit skandia, snjezanas mamma säger if, mina föräldrar säger skandia också men att det måste fortfarande gälla genom folksam. Alltså ringer jag först till folksam vilket inte resulterade i något alls (de börjar nog bli trötta på mig nu). Därefter ringer jag skandia, som säger att nä det är inte dom längre, if å dom har slutat samarbeta så if har hand om skolförsäkringarna numera. Ringer självklart direkt till if där de säger att det absolut inte finns några försäkringar gällande mig hos dom. GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA säger jag då å ringer hem till mamma å gråter lite för frustrationen å ilskan blev bara värre å värre.
Därefter ringde Snjezana till if för att kolla om hon fanns med där, för ärligt det vore ju inte första gången jag försvann i några register/journaler. De hittade inte henne heller men hon fick ändå prata med en mycket mer kompetent människa än jag fick, då de kom på att skolförsäkringar inte har med privatkunder att göra utan företag eftersom man blir försökrad genom kommunen. Så gissa vad jag gör nu. Jag är nummer 1 i kön till ett nummer som Snjezana fick. Samtalet har nu pågått i 30 min och 20 av dem var jag nr 2 så det går framåt.
