Vem är klantigast i världen?
Borde nog starta en ny kategori kallad olycksfågeln eller nåt, olyckorna börjar rada upp sig lite smått.
Imorse när jag cyklade till skolan så pratade jag i telefon samtidigt, vilket brukar gå bra när jag håller mobilen i vänster hand. Imorse höll jag den i höger!
När jag kommer till hemköp upptäcker jag att jag är väldigt nära att krocka med en barnvagn så jag bromsar å svänger. Därefter flyger jag över styret, smäller styret i låret (kommer bli en fin lårkaka) skrapar upp händerna lite smått och på något sätt smäller till mitt dåliga knä. Medan jag ligger på marken å är rätt chockad hör jag bara ett oooooooooo, tittar upp å ser att det står 3 busslass med ungar som tittar väldigt nyfiket. Hon som körde barnvagnen hjälpte mig upp å försökte se om jag va okej. Ett desperat försök från Lina att släta över den pinsamma situationen:
- Man ska inte prata i telefon å cykla, å ler samtidigt ett väldigt stort fånleende.
- Men är du okej? frågar barnvagnsföraren.
- Jadå, det här va ju inte första gången, haha..
Hela vägen till skolan ser jag att mina händer börjar blöda mer å mer. Först när jag är framme å ska gå in till de andra upptäcker jag att jag inte kan gå normalt, inte en knäskada igen säger jag bara.
Nu i efterhand är det väl bara å skratta åt hela situationen för sämre tajming kan man nog inte ha när det gäller att vurpa med cykeln. Men man blev väl inte utsedd till NV3:s klumpeduns 2005 utan en anledning antar jag :)
Imorse när jag cyklade till skolan så pratade jag i telefon samtidigt, vilket brukar gå bra när jag håller mobilen i vänster hand. Imorse höll jag den i höger!
När jag kommer till hemköp upptäcker jag att jag är väldigt nära att krocka med en barnvagn så jag bromsar å svänger. Därefter flyger jag över styret, smäller styret i låret (kommer bli en fin lårkaka) skrapar upp händerna lite smått och på något sätt smäller till mitt dåliga knä. Medan jag ligger på marken å är rätt chockad hör jag bara ett oooooooooo, tittar upp å ser att det står 3 busslass med ungar som tittar väldigt nyfiket. Hon som körde barnvagnen hjälpte mig upp å försökte se om jag va okej. Ett desperat försök från Lina att släta över den pinsamma situationen:
- Man ska inte prata i telefon å cykla, å ler samtidigt ett väldigt stort fånleende.
- Men är du okej? frågar barnvagnsföraren.
- Jadå, det här va ju inte första gången, haha..
Hela vägen till skolan ser jag att mina händer börjar blöda mer å mer. Först när jag är framme å ska gå in till de andra upptäcker jag att jag inte kan gå normalt, inte en knäskada igen säger jag bara.
Nu i efterhand är det väl bara å skratta åt hela situationen för sämre tajming kan man nog inte ha när det gäller att vurpa med cykeln. Men man blev väl inte utsedd till NV3:s klumpeduns 2005 utan en anledning antar jag :)
Kommentarer
Trackback
