Händelserik och produktiv dag
Just nu har jag en sån period då jag inte reagerar så mycket på min väckarklocka, utan istället håller på å ställa om den en massa halvsovande. Eftersom det var så viktigt att komma upp i tid idag med tanke på forskarinternatet så sa jag till Fredda att om jag inte var inne på msn innan han stack hemifrån imorse skulle han höra av sig. Kl 7.35 fick jag ett sms "Är du vaken?" Självklart var jag inte det! Hoppar upp ur sängen å börjar stressa som alltid när man är försenad. Kl 7.55 kom jag ut ur lägenheten och hade alltså fem minuter att ta mig till Scandic vilket jag också hann. Väl där var det ju bara ett annat problem, vart låg rummet?? Hittade en stor skylt där det stog markplan, vänder mig om och hittar en stor skylt där det stod konferens vilket jag tyckte lät lovade. Gick hela korridoren och istället för att hitta rummet Björken var jag nära att komma in på något för endast personalen när en städerska ville släppa in mig där. Frågade självklart henne vart rummet låg och hon sa en trappa upp. Märkligt tänkte jag men det kanske är som i skolan att våning 2 heter plan 1 så sticker upp en trappa. Väl där hittar jag några fler städerskor och frågar även dom. Dom hade ingen aning men hon som hjälpte mig så snällt innan kom ifatt å skickade iväg mig in i en korridor. Hittade jag rummet? Nä, försökte ringa Fredda, som för övrigt ringt mig flera gånger under denna tid, men det var något konstigt med hans mobil så vi kunde inte höra varandra. Börjar få lite smått panik och var på väg till receptionen när Fredda står där som en räddande ängel ocg lugnar ner mig å säger att alla inte har kommit än. I övrigt gick internatet bra, vi fick svar på ganska många frågor angående vårt projekt och ska nu sätta in oss i en modell som inte många människor i Sverige behärskar ;)
Efter internatet gick Fredda å jag hem till mig i väntat på att Forre skulle sluta jobba. Forre ska sälja sin bil så var lika bra att passa på att köpa ett flak. Efter att ha varit hemma i 10 min ringer min bror och samtalet gick rätt så ordagrant så här:
Dennis: Var är du?
Jag: Jag är hemma.
Dennis: Bra, kan du komma hit?
Jag: HAHA, har du låst ut dig?
Dennis: Aaa!
Jag: Jag sticker direkt.
Nu ska vi tänka på att han bor rätt så långt bort plus att jag var tvungen att cykla dit så innerst inne är jag faktiskt en snäll syster (ibland :P). Detta tog bara en halvtimme, cyklade alltså som en dåre men förstår inte hur det kunde ta lika lång tid åt båda hållen eftersom det är i princip bara uppför hem. Väl hemma var det i alla fall dags att fortsätta skriva min ordförandespalt och fick väl till slut ihop något som inte låter allt för hemskt. Ska man hinna göra mer ikväll tro??
