HongKongis i några timmar

Jaha, det var tufft att inte flyga business class den här gången. Benen värkte och sovandet hände inte. Men det skulle det inte heller. Trots att jag bara lyckades sova i fyra timamr inatt höll jag mig vaken de hela 9 timmarna som flyget tog. Tur det finns en massa filmer å se på. Dock var det inte helt odramatiskt. Mitt i en turbulens blev jag svimfärdig och trodde jag skulle spy vilken sekund som helst. Den lilla 12 åringen som satt bredvid mig såg helt vettskrämd ut. Men flygvärdinnorna kom till undsättning med lite juice så sockernivån började stiga igen. Gutt!
Som sagt så är jag nu i Hong Kong och det är lite skillnad sen sist jag var här för 6 månader sedan. Inte utseendemässigt men stressmässigt. Sist hade jag ca 1h på mig att ta mig till nästa plan, detta betydde att jag var tvungen att åka runt med tåg i flygplatsen för att ta mig till diverse ställen och gå igenom en sjukt lång kotrollkö. Det var precis så jag hann sist. Denna gång visste jag på ett ungefär vart jag skulle gå men det är så förvirrande när det står gate 3 enbart å du ska till terminal 1 men har att välja på E1, E2 och W1 ?!?!?! Menmen, lyckades höra några andra som också skulle till London så smög efter dem. Denna gång var det bara en liten tågresa här och kontrollkön gick på en minut. Å pricken över i:et är att planet nu är försenat med 50minuter. Så här behöver jag absolut inte ha panik men i London kommer det inte bli kul. Skulle haft 2h15min där och nu minskar det kraftigt. Om jag hinner med planet till Sverige är frågan om alltså. Måste ju åka massa buss där för att komma till rätt terminal. Men förstår iallafall deras skyltar där, engelska ja tack! Snart hemma!!!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Fy vad spännande! Jag blir hypernervös! Snart är du hemma i snöiga småland.

2009-12-20 @ 22:26:27
Postat av: Carina Larsson

Fy vad spännande! Jag blir hypernervös! Snart är du hemma i snöiga småland.

2009-12-20 @ 22:27:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0