linathemeek

Idag började resan, flytten eller vad man nu ska kalla det. Har velat vända många gånger under tiden, men något har ändå fått mig att fortsätta. Det finns ingen att hålla i handen, detta är något jag måste göra själv. Mamma har frågat mig många gånger ifall jag inte ångrat mig någon gång å ärligt har jag faktiskt inte gjort det förens idag. Fast det är inte själva tanken på att inte känna någon i ett annat land som skrämmer mig utan flygningen. Har alltid hatat å flyga å med tanke på alla plan som crashat de senaste veckorna har det knappast blivit bättre. Men nu sitter jag här på ett vandrarhem på arlanda, efter att ha blivit sparkad på under tågresan upp å blivit utskälld av busschaffören eftersom jag inte såg att hon öppnade bakdörren åt mig (lätt å veta liksom), ett vandrarhem som är en gammal jumbojet. Min "rumskompis" har inte kommit än å jag hoppas verkligen att jag får behålla rummet för mig själv. Rummet är placerat precis vid vingen å det är en ganska härlig utsikt, dvs om man bortser från motorvägen och flygplatsens baksida :P. Nu återstår bara att försöka slappna av lite (yeah right!) å få lite sömn (never gonna happen) innan flyget går imorn kl 7.25. Än en gång säger jag detta å jag kommer nog säga det igen. Kommer sakna er alla så otroligt mycket, ses efter julen igen.